Jesse Blackwelder
Min tränare, coach och vän Jesse Blackwelder har lämnat oss.
Jesse har just nu min rumskamrat från NMJC Shane Bertsch på PGA TOUR Champions, som en av sina största framgångar. Shane spelade även kort på PGA touren.
coach. 
Coach Jesse Blackwelder NMJC, min mentor/instruktör och vän 1989-1991 New Mexico Junior College.
Från vä: Patrik Johansson, Coach Jesse Blackwelder, Martin Sjöqvist, Thomas Rydh, Daniel Lång, Christer Gavelstad, Martin Svenby frånv. Foto: Suzanne Sjöqvist (mamma)
Tumbatältet
Det var där det började. Via några blinda katter.
Min pappa spelade golf innan han dog 1981 när jag var 11 år.
Samma år tänkte mamma att golf kanske kunde vara något för mig. Så vi begav oss via Albani djursjukhus till gasverket i Hjorthagen norr om stan till det ökända Tumbatältet, uppkallat efter Sven Tumba. Men han var aldrig där. Men det fanns några blinda katter på djursjukhuset. Det var kul.
Väl inne i Tumba tältet så var det första gången jag höll en golfklubba. Jag fick hjälp av en kille från Södertälje. Jag tror inte han visste så mycket om svingen, men det gick bättre i alla fall.
Sven Tumba vid invig. av Tumba Tältet 1960
Jag vill tro att jag är analytisk och eftertänksam, vilket jag anser vara bra egenskaper för någon som ska analysera golfsvingen.
Det jag har förstått av ”vetskap” generellt, är; ska du bemästra något så är det minst 80% personlighet och 20% intresset. Du måste bli en del av det du gör. Förankra det som är du, till det du älskar, endast då blir du en produkt av det du vill bli.
Precis som en skådespelare ska bli en del av sin karaktär. Eller som naturens kretslopp.
Det ska finnas logik, hållbarhet och en konstant utveckling.
Martin Sjöqvist LD Polish Open Wejherowo Polen 2005
”Jag gräver för att lära mig, och inser då vad lite jag vet”
Jag har frågat mig flera gånger vad som är det fundamentala delarna i golfsvingen. Det som krävs för att uppnå; kontinuitet, precision och (maximal) klubbhastighet.
Det är det jag anser du behöver för att skjuta en bra score.
Vad är då det fundamentala delarna? Jag menar att det är två delar; grepp & uppställning.
Det är mallen som ska vara intakt, för att hålla när du utsätts för hög press. Det är formen som leverarar resultatet. Det är den kända siluettbilden som karaktäriserar oss i mörkret.
Har du någon gång sett en bil på avstånd, och direkt känt igen modellen? Har du någon gång på avstånd sett en känd golfspelare och direkt vetat vem det är?
Det är vår kaross som har blivit ett med det vi gör. Symbios.
”Jag vill att du ska eftersträva symbios. Och det första du ska göra baserat på dina fysiska förutsättningar är; att hitta det grepp och den uppställning som ger dig; kontinuitet, precision och klubbhastighet. Enkelt”.
Bruce Lee, som var en känd kinesisk-amerikansk skådespelare och kampsportsexpert, sa en gång;
“Empty your mind. Be formless, shapeless. Like water. You put water into a cup, it becomes the cup. You put water in to a bottle, it becomes the bottle. You put water into a teapot, it becomes the teapot. Now water can flow or it can crash. Be water my friend.”
Bruce Lee
Du har säkert hört att det inte är bra att forcera något. Forcera är att försöka för mycket, det blir ansträngt och svårt att få en tydlig bild på situationen vi befinner oss i. Ofta blir våra sinnen också negativt påverkade då vårt psyke är för enkelspårigt.
När vi svingar en golfklubba så vill vi att händerna ska vara känsliga, för att reagera på olika impulser som klubbhuvudets fart och tyngd ger under rörelsen. Det hjälper oss att skapa känsla och precision. Men också högre klubbhastighet, eftersom händerna bromsar klubbhuvudet när vi spänner oss och använder styrka. Det är också lättare att uppnå kontinuitet, då tyngdlagen får fritt spelrum för centripetalkraften. Dina händer blir inte en utomstående motverkande kraft som dominerar.
Det finns en anledning till varför Ben Hogan is sin bok ”Five Lessons” använder en stor del av bokens första kapitel till greppet.